De hade nu kommit hem. De knackade på dörren. När Marz mamma såg Marz och hans pappa svimmade hon. När hon öppnade ögonen igen kramade hon om Marz och och hans pappa.
- Jag är så glad att jag nästan svimmar, Sa Marz.
- Vad som än händer ska jag aldrig mer lämna er, Sa Marz pappa.
Marz levde en av sina lyckligaste dagar. Exakt vid det ögonblicket hördes det ljud från baksidan av huset. Det enda de inte visste att var att Barbaros var odödlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar